Larsmo-Eugmo pensionärsförening

Besök hos Vivi Sandström

03.11.2018 kl. 14:49
Vivi, 92 år, en av de få medlemmar som upplevt vår förenings grundande och första verksamhetsår.

Besök hos Vivi Sandström

Vivi, 92 år, en av de få medlemmar som upplevt vår förenings grundande och första verksamhetsår. Vivi var ju bara något över 50 år då föreningen startade, så de första årens verksamhet pågick ju före hennes tid. Det som hon minns är förstås från det hon själv blev medlem vid 80-talets början.Vivi berättar om hur det var på den tiden och vilka förväntningar medlemmarna hade.

Samvaron var enkel och anspråkslös, jämfört med dagens krav. Medlemmarna planerade själva träffarna och framförande av programmen. Att betala för något program var inte aktuellt på den tiden. De som begåvats med sångröst eller förmåga att dikta och sätta ihop små berättelser och skämt underhöll. Några berättade om upplevelser man varit med om och hade någon varit på en resa eller upplevt något speciellt redogjorde man för det åt deltagarna på träffarna. Man uppförde också små egna sketcher och roliga sällskapslekar som lockade till skratt och trivsel. Ibland klädde några medlemmar ut sig och framförde egna små pjäser. Sylvia och Lydia Wiik var omtyckta sångare och kunde ibland förutom att de sjöng, underhålla med berättelser om barndomsminnen. Några kostnader för programpunkter och inhyrda underhållare förekom inte. Medlemmarna i föreningen var från hela Larsmo. Man turades om med ansvaret för träffarna så att det blev rättvist mellan söder och norr. Medlemmarna i föreningen kom från hela kommunen även Eugmo och Bosund bidrog med flera medlemmar. Månadsträffarna hölls omväxlande på Solstrand och Sportstugan (det dåvarande namnet). På Sandlunden ordnades det också då och då en träff, så att de pigga invånarna kunde delta.

Föreningen gjorde också resor och utfärder. Den första längre resan gick med buss till Åland, där en son till Vivi bodde. Bussen var fullbokad. Det var inte så pretentiöst på den tiden, man bodde i några tomma hus utan bekvämligheter. Alla tyckte det var en fin och minnesvärd resa.

Man strävade till, att om intresse fanns bland pensionärerna skulle det ordnas en resa, längre eller kortare, varje år. Vanligtvis blev också en sommarresa av. Alta i Norge drog många resenärer, likaså en resa till Vaalimaa vid ryska gränsen. Den var speciellt intressant för de manliga pensionärerna, som hade personliga minnen från beväringstiden. En fastlagstisdag gjordes en resa ända till Äkäslompolo. Trots de intressanta utlandsresorna uppskattades också närmare resmål, en utfärd till Helsingön blev mycket uppskattad, likaså en utfärd till Funkön i Bosund. Vanligt var också att pensionärerna sålde bär på torget i Jakobstad.

Någon utfärd kunde vara av lite annan natur t.ex. vid ett tillfälle besöktes Slakteriet i Karleby, där man inköpte fem hinkar blod för bakning av blodbröd och blodplättar. Det var väldigt viktigt att den som hade kamera med passade på att fotografera under resorna för att man senare vid följande pensionärsträff kunde förevisa fotona för dem som inte haft möjlighet att delta i de aktuella resorna. Ragnar Snellman fungerade oftast som föreningens fotograf.

När man lyssnar på Vivis berättelse om hågkomsterna och upplevelserna från föreningens första år, slås man av sammanhållningen inom föreningen. Medlemmarna ställde upp och hjälptes åt för att göra verksamheten meningsfull och givande för alla. All heder åt dem som lade grunden

till vår förening!

 

Gun Haglund