Larsmo-Eugmo pensionärsförening

Ragni Enbär berättar minnen från LEP

03.11.2018 kl. 14:57
Jag blev pensionerad från Östanlid sjukhus år 1998.

Ragni Enbär berättar minnen från LEP 

Jag blev pensionerad från Östanlid sjukhus år 1998. Första tiden njöt jag, städade upp huset och trädgården, stickade tröjor åt alla barnbarnen och reste till Södern. Kom hem och kände mig onyttig. Då kom en förfrågan, om jag kunde åtaga mig ordförandeskapet i föreningen efter Levi Wiik. Verksamheten och medlemmarna var okända för mig, och jag fick som min främsta uppgift, att hälsa välkommen och tacka på månadsmötena!

År 2001 började jag på med uppgiften, blev vänligt bemött av hela styrelsen och främst av Levi, som hjälpte och informerade. Han sade: Du blir aldrig rik på detta arbete, men i bästa fall kan du få uppskattning! Det var en liten förening, med ett hundratal medlemmar.

Verksamhetsmålen var månadsmöten, resor och samarbete med grannföreningar. Jag hade en van och hjälpsam sekreterare, Gretel Braske´n. Styrelsen var positiv till nya förslag. Vi gjorde upp terminsprogram, med inbjudna föredragshållare eller informatörer, som t.ex. kommundirektören, författare, lärare, präster och en riksdagsman.

Vi fick info om risker i trafiken av en bilskollärare, och faror i samhället av en polis. Många var de inbjudna gästerna, som gärna kom till vår förening och berättade om upplevelser, och minnen från Larsmo. Bland dem minns jag särskilt Vivi Sandström, Anna-Lisa Klingenberg, Karolin Högberg och Lars-Johan Sandvik. 
Våra spelmän, Per-Erik Kasslin och Martin Smeds klarade sig bra, och vi förnyade vår sångbok. Medlemmar som fyllde jämna år, från 80 och äldre, uppvaktades med rosor och hembesök, även de som låg på sjukhus.

De olika kommitteerna jobbade flitigt. Verksamheten var livlig och omväxlande. Resorna som ordnades av vår omtyckta ledare, Nils Ström, uppskattades, och de gick till intressanta trakter i eget land och de Nordiska länderna. Årligen gjordes ett företags- eller industribesök till t.ex. Wisaforest, Snellmans, Baltic Yachts och Mirka. Vi hade gemensamma fester med andra föreningar, och bjöd på rikt program med sång, musik och folkdans.

Föreningens största utmaning, var det året, vi stod som värdar för Norra distriktets vårfest, med ca 450 deltagare. Många timmar stod våra medlemmar, och tillredde smörgåsar till kaffet. Allt uppskattades, och föreningen avtackades.

En förändring skedde när stadgarna förnyades, och årsmötet ändrades till vårmöte och höstmöte. Styrelsens största och svårlösta problem, var föreningens dåliga ekonomi. Budgetplan saknades och nu uppgjordes en sådan. Utgifterna måste minska, bl.a. de dyra gåvorna till avgående styrelsemedlemmar, stora rosenbuketter vid uppvaktningar m.m. Kaffepriset höjdes, och medlemsavgiften höjdes. Alla hjälptes åt och lotterierna blev fler.

Medlemsantalet ökade, tack vare en energisk värvning av Turid och Nils Ström och ekonomin förbättrades.

Varje majmånad hölls våravslutning på Strandis, med rökt fisk, sallad och kaffe. Ett år kontaktades jag kvällen före av ägaren, som hade problem med fisken, och ville istället bjuda på fisksoppa, vilket godkändes. Vi fick en liten papperstallrik med god soppa, som ingen tyvärr blev mätt av. Detta var mitt största misstag, och jag fick ta emot mycket missnöje. Jag löste problemet, ägaren gav oss goda och vackra smörgåsar till vårt första höstmöte.

Efter sex innehållsrika år, hittade jag en ny ordförande, Gun Haglund, som hade en duktig sekreterare, Ulla Björk. Verksamheten fortsatte i trygga händer.

 

Inga Lund